Mitt namn är Junaid, och jag är en av många som har fått känna på både den hoppfulla glöden av ett nytt liv och den hårda verkligheten som en papperslös flykting. Jag föddes och växte upp i Syrien, ett land präglat av konflikter och osäkerhet. År 2014, mitt i kaoset och rädslan, tog jag det modiga steget att lämna mitt hemland och söka en bättre framtid i Sverige.
Att anlända till Sverige var som att öppna en ny bok, fylld med möjligheter och drömmar om ett liv i trygghet och frihet. Men snart insåg jag att verkligheten var långt ifrån de idylliska visionerna. Jag befann mig plötsligt i en värld av osäkerhet och överlevnad, som en papperslös flykting utan rättigheter eller skyddsnät att luta mig mot.
Jag kämpade för att hitta ett sätt att överleva och försörja mig själv i det främmande landet. Tyvärr var det inte enkelt. Jag hamnade i en mörk värld av utnyttjande och överutnyttjande, där skrupelfria arbetsgivare såg på mig och mina medmänniskor som billiga arbetskrafter, redo att utnyttjas till det yttersta.
Jag minns dagarna av långa arbetspass, sex dagar i veckan och tolv timmar om dagen, där mina händer slitades sönder och min kropp värkte av utmattning. Trots detta erbjöds jag en löjligt låg månadslön på endast 12 000 kronor, en summa som knappt täckte mina grundläggande levnadskostnader.
Men trots den svåra verkligheten jag stod inför, vägrade jag att ge upp hoppet. Jag insåg att jag var långt ifrån ensam i min kamp och att det fanns andra som delade mina erfarenheter och mina drömmar om en bättre framtid. Tillsammans stöttade vi varandra och kämpade för att överleva i den hårda världen av papperslösa flyktingar.
Det har varit en lång och svår resa, men jag har aldrig ångrat mitt beslut att komma till Sverige. Trots alla hinder och motgångar har jag lärt mig att uppskatta det lilla och att aldrig ge upp hoppet om en bättre framtid. Jag hoppas att en dag få se en värld där ingen behöver känna sig som en oönskad främling och där alla får möjlighet att leva ett värdigt liv, fritt från rädsla och förtryck.