Mitt namn är Massoud och jag samt min fru Sima lever med våra två barn som papperslösa flyktingar i Sverige. Vi kommer från Iran och vår resa hit har varit fylld av både hopp och svårigheter. Jag vill dela med mig av hur det är för vår familj att leva under dessa omständigheter och de utmaningar vi står inför varje dag.
Vi lämnade Iran på grund av politisk förföljelse och brist på grundläggande mänskliga rättigheter. Det var ett svårt beslut att lämna vårt hem, men vi hade inget annat val än att söka skydd och en bättre framtid för våra barn. Resan till Sverige var lång och farofylld, men vi var fyllda av hopp om att kunna börja om på nytt i ett land känt för sin medmänsklighet och respekt för mänskliga rättigheter.
När vi anlände till Sverige möttes vi av en verklighet som var långt ifrån vad vi hade föreställt oss. Utan giltiga identitetshandlingar och med en avvisad asylansökan blev vi papperslösa. Detta innebar att vi saknade de rättigheter och skydd som många andra tar för givet. Vi tvingades bo i tillfälliga och ofta osäkra boenden, ständigt rädda för att bli upptäckta och utvisade.
För att försörja min familj tar jag tillfälliga jobb som ofta är underbetalda och osäkra. Jag arbetar långa timmar under svåra förhållanden, medan Sima försöker hjälpa till så gott hon kan samtidigt som hon tar hand om våra barn. Det är en ständig kamp för att se till att våra barn har det de behöver, även om vi själva ofta får gå utan.
Våra barn, som borde ha en trygg och stabil uppväxt, lider av vår situation. De kan inte gå i skolan som andra barn, vilket gör att de missar viktig utbildning och socialt umgänge. De lever i ständig osäkerhet och isolering, vilket påverkar deras mentala och känslomässiga hälsa. Det är hjärtskärande att se dem växa upp under sådana förhållanden, utan den stabilitet och trygghet som alla barn förtjänar.
Trots våra svårigheter har vi mött människor som visat oss stor vänlighet och medkänsla. Frivilligorganisationer och privatpersoner har hjälpt oss med mat, kläder och ibland tillfälliga boenden. Dessa möten har gett oss hopp och styrka att fortsätta kämpa. Det finns också de som har gett oss juridisk rådgivning och stöttat oss i vår kamp för att få uppehållstillstånd.
Att leva som papperslös flykting i Sverige är en daglig kamp, men vi håller fast vid hoppet om en bättre framtid. Vi drömmer om den dag då våra barn kan gå i skolan, när vi kan arbeta lagligt och bidra till samhället. Vi hoppas att vi en dag ska kunna lämna skuggorna och leva ett liv i fred och säkerhet.
Trots allt vi har gått igenom har vi lärt oss mycket om mänsklig styrka och vänlighet. Vi fortsätter att kämpa för vår rätt att leva ett värdigt liv, och vi håller fast vid drömmen om en bättre framtid för oss och våra barn. Vårt mål är enkelt: att leva i frihet och säkerhet, och att ge våra barn de möjligheter de förtjänar.