Mitt namn är Ayham. Jag kom till Sverige för tre år sedan från Syrien, driven av hoppet om ett nytt liv bortom konflikter och förföljelse i mitt hemland. Men resan till ett tryggare liv har varit allt annat än enkel. Som papperslös flykting har jag levt i skuggorna av samhället, där varje dag är en kamp för överlevnad, och där framtiden känns lika osäker som natten är mörk.
Vi lämnade Syrien under kaotiska omständigheter. Kriget hade förstört våra hem, vårt samhälle och vår framtid. Min fru, våra två barn och jag såg ingen annan utväg än att fly. Vi reste genom flera länder, ofta under farliga och osäkra förhållanden, innan vi till slut nådde Sverige. Vi hade hört om landets generositet och mänskliga rättigheter, och vi hoppades att vi skulle hitta en plats där vi kunde börja om på nytt.
Men vårt nya liv i Sverige var inte som vi hade föreställt oss. Utan giltiga identitetshandlingar och med en avvisad asylansökan blev vi papperslösa. Detta betydde att vi inte hade några rättigheter, inget skydd och inga möjligheter att leva ett normalt liv. Vi tvingades bo i tillfälliga boenden, ofta i överfyllda och osäkra förhållanden. Varje dag var en kamp för att hitta mat, skydd och trygghet.
För att försörja min familj var jag tvungen att ta svartjobb. Jag arbetade långa timmar under dåliga förhållanden och med låga löner, alltid med rädslan att bli upptäckt och utvisad. Arbetsgivarna utnyttjade vår situation, men vi hade inget val. Min fru försökte hjälpa till så gott hon kunde, men med små barn att ta hand om var hennes möjligheter begränsade.
Att se mina barn växa upp i en sådan osäkerhet var hjärtskärande. De kunde inte gå i skolan och var ständigt isolerade. De saknade vänner och en stabil vardag. Vi försökte skapa en så normal tillvaro som möjligt för dem, men deras framtid kändes lika osäker som vår egen.
Trots alla svårigheter har vi mött människor som visat oss stor vänlighet. Frivilligorganisationer och privatpersoner har hjälpt oss med mat, kläder och tillfälliga boenden. De har också gett oss råd och stöd i vår kamp för att få uppehållstillstånd. Dessa möten har gett oss hopp och kraft att fortsätta kämpa.
Idag lever vi fortfarande som papperslösa, med en ständigt närvarande rädsla för framtiden. Vi drömmer om den dag då vi kan leva utan rädsla, när våra barn kan gå i skolan och vi kan arbeta lagligt och bidra till samhället. Men tills dess fortsätter vi att kämpa varje dag, med hoppet om ett bättre liv som vår starkaste drivkraft.
Vårt mål är enkelt: att leva ett liv i fred och säkerhet. Vi drömmer om en dag då vi kan lämna skuggorna och bli en del av det samhälle som har gett oss en tillflyktsort. Tills dess håller vi fast vid hoppet, trots alla svårigheter, och fortsätter vår kamp för att skapa en bättre framtid för oss och våra barn.
Att vara papperslös flykting i Sverige har varit en av de svåraste utmaningarna i mitt liv. Men det har också lärt mig om mänsklig styrka och vänlighet. Trots allt vi har gått igenom, fortsätter vi att hålla fast vid drömmen om ett bättre liv, för oss och våra barn.