Jag heter Yasna, och för drygt tre år sedan kom jag till Sverige från Afghanistan tillsammans med mina två barn. Vi flydde från våld och förföljelse i hopp om att hitta en säker och bättre framtid här. Men livet som papperslösa flyktingar har visat sig vara en ständig kamp, fylld med utmaningar som jag aldrig kunnat föreställa mig.
När vi först anlände till Sverige, var vi fyllda av lättnad över att ha lämnat faran bakom oss. Men snart insåg jag att livet utan papper skulle bli en prövning. Utan laglig status har vi ingen tillgång till grundläggande rättigheter som sjukvård, utbildning och arbete. Varje dag är en kamp för att överleva och skydda mina barn.
Mina barn är min största styrka och samtidigt min största oro. De är fortfarande unga och förstår inte helt varför vi lever som vi gör. De saknar stabilitet och en trygg plats att kalla hem. Vi har flyttat runt från plats till plats, ibland bott hos vänliga människor som erbjudit oss en tillfällig fristad, och ibland tvingats bo på härbärgen. Varje natt lägger jag mig med en klump i magen, orolig för vad nästa dag kommer att föra med sig.
Att hitta arbete är en ständig utmaning. Utan papper kan jag inte få ett lagligt jobb, så jag måste ta tillfälliga arbeten som ofta är lågavlönade och osäkra. Jag har städat, lagat mat och plockat bär – allt för att kunna ge mina barn mat och kläder. Men det är svårt att försörja oss på dessa små inkomster, och ibland känns det som om vi aldrig kommer att ta oss ur denna situation.
Mina barn saknar också utbildning. De är smarta och ivriga att lära sig, men utan papper är det svårt att få dem inskrivna i skolan. Jag försöker lära dem så mycket jag kan hemma, men jag vet att de behöver mer än jag kan ge dem. Deras framtid oroar mig ständigt – jag vill att de ska ha möjligheter och drömmar, inte begränsas av vår situation.
Trots alla dessa utmaningar försöker jag hålla fast vid hoppet. Jag har mött människor som har visat oss otrolig vänlighet och generositet. Deras stöd har hjälpt oss att överleva och har gett mig styrkan att fortsätta kämpa. Jag drömmer om en dag när vi kan leva utan rädsla, när mina barn kan gå i skolan och vi kan bygga en framtid tillsammans.
Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa andra att förstå hur det är att leva som papperslös. Vi är människor med drömmar, hopp och rädslor. Vi förtjänar att bli sedda och hörda, och att få en chans till ett bättre liv. Jag kommer att fortsätta kämpa för den dagen då vi kan leva i ljuset, utan att behöva gömma oss i skuggorna.