Mitt namn är Arezo, och jag lever som papperslös flykting i Sverige. Att vara papperslös innebär att jag lever i skuggorna, i en värld där jag inte riktigt finns och där jag alltid måste vara på min vakt. Jag kom till Sverige med drömmar om en tryggare och bättre framtid, men verkligheten har varit fylld av utmaningar och osäkerhet.
När jag först anlände till Sverige var jag full av hopp. Jag hade lämnat mitt hemland för att undkomma förföljelse och våld, och jag trodde att jag äntligen skulle få en chans att leva i fred. Men snart insåg jag att livet som papperslös innebär att varje dag är en kamp. Utan papper har jag ingen rätt till de saker som de flesta tar för givna – arbete, bostad, sjukvård och utbildning.
Varje morgon vaknar jag med en klump i magen, rädd för att denna dag kan vara den då allt förändras. Att bli upptäckt och deporterad är en ständig oro. Jag undviker platser där polisen kan vara, och jag håller mig borta från stora folksamlingar. Det är som att leva i ett osynligt fängelse, där varje steg måste planeras noggrant för att inte dra till sig uppmärksamhet.
Att hitta arbete är en annan stor utmaning. Utan papper kan jag inte få ett lagligt jobb, så jag måste ta tillfälliga och ofta underbetalda arbeten. Jag har jobbat med allt från städning till att plocka bär, alltid med risken att bli utnyttjad eller att inte få betalt alls. Men jag har inget val – jag måste försörja mig själv.
Boendesituationen är också svår. Jag har flyttat runt från plats till plats, ibland sovit på vänners soffor, ibland på härbärgen. Ingenstans kan jag kalla mitt hem. Varje gång jag hittar ett ställe att stanna på, vet jag att det bara är tillfälligt. Osäkerheten gnager ständigt på mig, och det är svårt att slappna av eller känna sig trygg.
Trots allt detta försöker jag hålla fast vid hoppet. Jag har träffat människor som har varit vänliga och stöttande, som har gett mig mat och tak över huvudet när jag behövde det som mest. Deras medkänsla och generositet har hjälpt mig att hålla modet uppe. Jag drömmer om en dag när jag kan leva utan rädsla, när jag kan bygga en framtid och vara en del av samhället på riktigt.
Jag hoppas att min berättelse kan hjälpa andra att förstå hur det är att leva som papperslös. Vi är människor, precis som alla andra, med drömmar, rädslor och hopp. Vi förtjänar att bli sedda och hörda, och att få en chans till ett bättre liv. Jag kommer att fortsätta kämpa för den dagen då jag kan leva i ljuset, utan att behöva gömma mig i skuggorna.