Jag heter Aland, och jag är papperslös. Min resa hit från Syrien 2020 var fylld av hopp om en ny början, trots att jag visste att utmaningarna skulle vara många. Livet i Sverige har varit en ständig kamp för överlevnad, där varje dag innebär en ny utmaning att övervinna.
Varje morgon vaknar jag med solens första strålar, fylld av en blandning av hopp och osäkerhet om vad dagen ska föra med sig. Min dagliga jakt börjar med att hitta småjobb – allt från att hjälpa till på byggarbetsplatser till att utföra enklare renoveringsarbeten eller städuppdrag. Jag tar mig an dessa jobb med tacksamhet, för även om de är tillfälliga och inte erbjuder någon trygghet, ger de mig de pengar jag behöver för att överleva.
Att få ihop pengar till mat är min första prioritet. Jag har lärt mig att leva sparsamt, att göra varje krona räcka så långt det går. Ofta innebär det att jag köper basvaror som ris och pasta, och när jag har tur, lite grönsaker för att tillföra lite näring till mina måltider. Jag har blivit en van besökare på de lokala matbankerna där jag ibland kan få tag på matvaror som hjälper till att fylla ut mina skafferier.
Ibland, när jag lyckats spara ihop lite extra pengar, tar jag mig till Skärholmens loppmarknad. Där kan jag hitta begagnade kläder till ett överkomligt pris. Det är sällsynta tillfällen när jag kan tillåta mig själv lite lyx i form av ”nya” kläder, även om de är begagnade. Varje gång jag hittar något där känner jag en blandning av glädje och sorg – glädje över att ha hittat något som passar, och sorg över att påminnas om hur annorlunda mitt liv har blivit.
Trots utmaningarna jag står inför varje dag, försöker jag hålla hoppet vid liv. Jag drömmer om dagen då jag inte längre behöver leva i osäkerhet, om att en dag ha papper som tillåter mig att bygga ett stadigt liv här. Jag drömmer om att kunna studera, skaffa ett stabilt jobb och bidra till samhället som har blivit mitt nya hem.
Mitt liv här är långt ifrån enkelt, och de små glädjeämnena är få. Men jag är tacksam för varje ny dag som ger mig en chans att fortsätta kämpa för ett bättre liv. Min resa är långt ifrån över, och jag vet att jag har en lång väg kvar att gå. Men jag är fast besluten att inte ge upp, att fortsätta kämpa för min framtid och för en dag kunna se tillbaka på den här tiden som en period av tillväxt och styrka.
Livet som papperslös är en ständig påminnelse om kraften i hopp och mänsklig motståndskraft. Jag är Aland, och detta är min berättelse.